publicerad: 2015
stororder
stor|order
substantiv
~n; pl. ~ el. ‑ordrar • till order 2 1stor
Singular | |
---|---|
en stororder | obestämd form |
en stororders | obestämd form genitiv |
storordern | bestämd form |
stororderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
stororder (storordrar) | obestämd form |
stororders (storordrars) | obestämd form genitiv |
stororderna (storordrarna) | bestämd form |
storordernas (storordrarnas) | bestämd form genitiv |