SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
order
order [å´rder] substantiv ~n; pl. ~ el. ordrar i pl. vanl. order; ​militär befallning: ​ge order om upp­ställningbeställning, upp­drag​ – De flesta sammansättn. med order- hör till order 2.
Singular
en orderobestämd form
en ordersobestämd form genitiv
ordernbestämd form
ordernsbestämd form genitiv
Plural
order (ordrar)obestämd form
orders (ordrars)obestämd form genitiv
orderna (ordrarna)bestämd form
ordernas (ordrarnas)bestämd form genitiv