publicerad: 2015
stridsmundering
strids|mund·er·ing
substantiv
~en ~ar 2strid mundering
Singular | |
---|---|
en stridsmundering | obestämd form |
en stridsmunderings | obestämd form genitiv |
stridsmunderingen | bestämd form |
stridsmunderingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stridsmunderingar | obestämd form |
stridsmunderingars | obestämd form genitiv |
stridsmunderingarna | bestämd form |
stridsmunderingarnas | bestämd form genitiv |