publicerad: 2015
stridsman
strids|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • ⟨åld.⟩ 2strid 1man 1
Singular | |
---|---|
en stridsman | obestämd form |
en stridsmans | obestämd form genitiv |
stridsmannen | bestämd form |
stridsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stridsmän | obestämd form |
stridsmäns | obestämd form genitiv |
stridsmännen | bestämd form |
stridsmännens | bestämd form genitiv |