publicerad: 2015
strimma
1strimma
substantiv
~n strimmor • smalt band; äv. bildl.: en strimma hopp
Singular | |
---|---|
en strimma | obestämd form |
en strimmas | obestämd form genitiv |
strimman | bestämd form |
strimmans | bestämd form genitiv |
Plural | |
strimmor | obestämd form |
strimmors | obestämd form genitiv |
strimmorna | bestämd form |
strimmornas | bestämd form genitiv |
2strimma
verb
~de ~t • göra randig
Finita former | |
---|---|
strimmar | presens aktiv |
strimmas | presens passiv |
strimmade | preteritum aktiv |
strimmades | preteritum passiv |
strimma | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att strimma | infinitiv aktiv |
att strimmas | infinitiv passiv |
har/hade strimmat | supinum aktiv |
har/hade strimmats | supinum passiv |
Presens particip | |
strimmande | |
Perfekt particip | |
en strimmad + substantiv | |
ett strimmat + substantiv | |
den/det/de strimmade + substantiv |