publicerad: 2015
strupe
strupe
substantiv
~n strupar • ha kniven på strupen vara i en kritisk situation; ha guld i strupen ha en vacker sångröst
Singular | |
---|---|
en strupe | obestämd form |
en strupes | obestämd form genitiv |
strupen | bestämd form |
strupens | bestämd form genitiv |
Plural | |
strupar | obestämd form |
strupars | obestämd form genitiv |
struparna | bestämd form |
struparnas | bestämd form genitiv |