publicerad: 2015
stubbrytare
stubbrytare
uppdelas stubb|bryt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑brytarna • till stubbe och bryta 1
Singular | |
---|---|
en stubbrytare | obestämd form |
en stubbrytares | obestämd form genitiv |
stubbrytaren | bestämd form |
stubbrytarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stubbrytare | obestämd form |
stubbrytares | obestämd form genitiv |
stubbrytarna | bestämd form |
stubbrytarnas | bestämd form genitiv |