publicerad: 2015
styra
styra
verb
styrde, styrt, pres. styr 1 manövrera fordon i önskad riktning2 bestämma över, leda – De flesta sammansättn. med styr- hör till styra 1.
| Finita former | |
|---|---|
| styr | presens aktiv |
| styrs (styres) | presens passiv |
| styrde | preteritum aktiv |
| styrdes | preteritum passiv |
| styr | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att styra | infinitiv aktiv |
| att styras | infinitiv passiv |
| har/hade styrt | supinum aktiv |
| har/hade styrts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| styrande | |
| Perfekt particip | |
| en styrd + substantiv | |
| ett styrt + substantiv | |
| den/det/de styrda + substantiv | |
| den styrde + maskulint substantiv | |
styra om
• ombesörjaInfinita former att styra om infinitiv aktiv Presens particip omstyrande Perfekt particip en omstyrd + substantiv ett omstyrt + substantiv den/det/de omstyrda + substantiv den omstyrde + maskulint substantiv
styra sig
• ha kontroll över sig självOrdform(er) styra sig


