publicerad: 2015
styrare
styr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. styrarna • till styra 1
| Singular | |
|---|---|
| en styrare | obestämd form |
| en styrares | obestämd form genitiv |
| styraren | bestämd form |
| styrarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| styrare | obestämd form |
| styrares | obestämd form genitiv |
| styrarna | bestämd form |
| styrarnas | bestämd form genitiv |


