publicerad: 2015
stå
2stå
verb
stod [sto´g el. sto´d], stått, pres. står 1 vara upprätt placerad; äv. bildl.2 vara skrivet: det står på sidan 983 (bokstaven O) står för (syre) betecknar4 ansvara: stå för kostnaderna5 vara; äga rum: stå brud; när ska bröllopet stå? – Nästan alla sammansättn. med stå- hör till 2stå 1.
Finita former | |
---|---|
står | presens aktiv |
stås | presens passiv |
stod | preteritum aktiv |
stods | preteritum passiv |
stå | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stå | infinitiv aktiv |
att stås | infinitiv passiv |
har/hade stått | supinum aktiv |
har/hade ståtts | supinum passiv |
Presens particip | |
stående |
stå bakom
1 vara upphovsman till2 stödjaInfinita former att stå bakom infinitiv aktiv Presens particip bakomstående
stå bi
• hjälpa: stå ngn bi el. bistå ngn
stå emot
• inte ge vika för: stå emot el. motstå ngn/ngt
stå i
• arbeta hårtInfinita former att stå i infinitiv aktiv Presens particip istående
stå på
1 mest i förvånade frågor; hända: vad är det som står på?2 ⟨vard.⟩ dröja: det stod inte länge på förrän de var gifta
stå på sig
• inte ge vika, vara envisInfinita former att stå på sig infinitiv aktiv
stå sig
• bevara sin kvalitet; fortsatt gälla; klara sig: hans teorier står sig ännu; svensk forskning står sig bra internationelltOrdform(er) stå sig
stå till
• hur står det till? hur mår du?
stå upp
1 särsk. relig.: åter bli levande: Jesus stod upp el. uppstod från de döda2 stå upp för (sina vänner) hjälpa
stå ut
1 utsättas för, tåla: han fick stå ut med el. utstå mycket kritik2 ⟨vard.⟩ märkas: en av spelarna stod ut särskilt
stå över
• vänta till nästa (tävlings)omgång: de flesta hopparna stod över på 2,24