publicerad: 2015
sura
1sura
substantiv
~n suror • kapitel i Koranen
Singular | |
---|---|
en sura | obestämd form |
en suras | obestämd form genitiv |
suran | bestämd form |
surans | bestämd form genitiv |
Plural | |
suror | obestämd form |
surors | obestämd form genitiv |
surorna | bestämd form |
surornas | bestämd form genitiv |
2sura
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ vara på dåligt humör
Finita former | |
---|---|
surar | presens aktiv |
suras | presens passiv |
surade | preteritum aktiv |
surades | preteritum passiv |
sura | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sura | infinitiv aktiv |
att suras | infinitiv passiv |
har/hade surat | supinum aktiv |
har/hade surats | supinum passiv |
Presens particip | |
surande |