publicerad: 2015
surrande
surr·ande
substantiv
~t ~n • särsk. till surra 1
Singular | |
---|---|
ett surrande | obestämd form |
ett surrandes | obestämd form genitiv |
surrandet | bestämd form |
surrandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
surranden | obestämd form |
surrandens | obestämd form genitiv |
surrandena | bestämd form |
surrandenas | bestämd form genitiv |