publicerad: 2015
svalgmandel
svalg|mandel
substantiv
~n ‑mandlar • mest i pl.; till mandel 2 svalg
| Singular | |
|---|---|
| en svalgmandel | obestämd form |
| en svalgmandels | obestämd form genitiv |
| svalgmandeln | bestämd form |
| svalgmandelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| svalgmandlar | obestämd form |
| svalgmandlars | obestämd form genitiv |
| svalgmandlarna | bestämd form |
| svalgmandlarnas | bestämd form genitiv |


