publicerad: 2015
sveakonung
svea|kon·ung
substantiv
~en ~ar • ⟨högt.⟩ i äldre tid
| Singular | |
|---|---|
| en sveakonung | obestämd form |
| en sveakonungs | obestämd form genitiv |
| sveakonungen | bestämd form |
| sveakonungens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sveakonungar | obestämd form |
| sveakonungars | obestämd form genitiv |
| sveakonungarna | bestämd form |
| sveakonungarnas | bestämd form genitiv |


