publicerad: 2015
synd
1synd
substantiv
~en ~er • brott mot Guds vilja enl. kristen tro; snedsteg: syndernas förlåtelse – I sammansättn. synd-, synda-; alla sådana sammansättn. hör till 1synd.
Singular | |
---|---|
en synd | obestämd form |
en synds | obestämd form genitiv |
synden | bestämd form |
syndens | bestämd form genitiv |
Plural | |
synder | obestämd form |
synders | obestämd form genitiv |
synderna | bestämd form |
syndernas | bestämd form genitiv |
2synd
adverb
• så synd så beklagligt; tycka synd om (ngn) känna medlidande med
Ordform(er) | |
---|---|
synd | adverb |