SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
särbegåvning
sär|­be·­gåv·­ning substantiv ~en ~ar sär- begåvning
Singular
en särbegåvningobestämd form
en särbegåvningsobestämd form genitiv
särbegåvningenbestämd form
särbegåvningensbestämd form genitiv
Plural
särbegåvningarobestämd form
särbegåvningarsobestämd form genitiv
särbegåvningarnabestämd form
särbegåvningarnasbestämd form genitiv