publicerad: 2015
särbegåvning
sär|be·gåv·ning
substantiv
~en ~ar sär- begåvning
Singular | |
---|---|
en särbegåvning | obestämd form |
en särbegåvnings | obestämd form genitiv |
särbegåvningen | bestämd form |
särbegåvningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
särbegåvningar | obestämd form |
särbegåvningars | obestämd form genitiv |
särbegåvningarna | bestämd form |
särbegåvningarnas | bestämd form genitiv |