publicerad: 2015
särbestämmelse
sär|be·stämm·else
substantiv
~n ~r sär- bestämmelse
Singular | |
---|---|
en särbestämmelse | obestämd form |
en särbestämmelses | obestämd form genitiv |
särbestämmelsen | bestämd form |
särbestämmelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
särbestämmelser | obestämd form |
särbestämmelsers | obestämd form genitiv |
särbestämmelserna | bestämd form |
särbestämmelsernas | bestämd form genitiv |