publicerad: 2015
särställning
sär|ställ·ning
substantiv
~en ~ar • speciell ställning ofta med vissa förmåner
| Singular | |
|---|---|
| en särställning | obestämd form |
| en särställnings | obestämd form genitiv |
| särställningen | bestämd form |
| särställningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| särställningar | obestämd form |
| särställningars | obestämd form genitiv |
| särställningarna | bestämd form |
| särställningarnas | bestämd form genitiv |


