publicerad: 2015
särställning
sär|ställ·ning
substantiv
~en ~ar • speciell ställning ofta med vissa förmåner
Singular | |
---|---|
en särställning | obestämd form |
en särställnings | obestämd form genitiv |
särställningen | bestämd form |
särställningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
särställningar | obestämd form |
särställningars | obestämd form genitiv |
särställningarna | bestämd form |
särställningarnas | bestämd form genitiv |