publicerad: 2015
talan
tal·an
substantiv; best. ~ • käromål; svaromål; föra ngns talan vara talesman för ngn; inte ha ngn talan inte få yttra sig
Singular | |
---|---|
en talan | obestämd form |
en talans | obestämd form genitiv |
talan | bestämd form |
talans | bestämd form genitiv |