publicerad: 2015
tambur
tamb·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er 1 förstuga, kapprum2 underbyggnad till kupol – Nästan alla sammansättn. med tambur- hör till tambur 1.
Singular | |
---|---|
en tambur | obestämd form |
en tamburs | obestämd form genitiv |
tamburen | bestämd form |
tamburens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tamburer | obestämd form |
tamburers | obestämd form genitiv |
tamburerna | bestämd form |
tamburernas | bestämd form genitiv |