publicerad: 2015
terbium
terbi·um
[ter´bi‑]
substantiv
~et el. terbiet el. ~ • en metall
Singular | |
---|---|
ett terbium | obestämd form |
ett terbiums | obestämd form genitiv |
terbiumet (terbiet, terbium) | bestämd form |
terbiumets (terbiets, terbiums) | bestämd form genitiv |