publicerad: 2015
terrorbrott
terr·or|brott
substantiv
~et; pl. ~ terror brott 1
Singular | |
---|---|
ett terrorbrott | obestämd form |
ett terrorbrotts | obestämd form genitiv |
terrorbrottet | bestämd form |
terrorbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
terrorbrott | obestämd form |
terrorbrotts | obestämd form genitiv |
terrorbrotten | bestämd form |
terrorbrottens | bestämd form genitiv |