SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
tidebön
tide|­bön substantiv ~en ~er till bön 2; jfr tidegärd
Singular
en tidebönobestämd form
en tidebönsobestämd form genitiv
tidebönenbestämd form
tidebönensbestämd form genitiv
Plural
tidebönerobestämd form
tidebönersobestämd form genitiv
tidebönernabestämd form
tidebönernasbestämd form genitiv