publicerad: 2015
tidningsman
tid·nings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen tidning 1man 1
Singular | |
---|---|
en tidningsman | obestämd form |
en tidningsmans | obestämd form genitiv |
tidningsmannen | bestämd form |
tidningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tidningsmän | obestämd form |
tidningsmäns | obestämd form genitiv |
tidningsmännen | bestämd form |
tidningsmännens | bestämd form genitiv |