publicerad: 2015
tidsmarkör
tids|mark·ör
substantiv
~en ~er • t.ex. i historisk roman; äv. (konkret) i mediaspelare; till markör 2
Singular | |
---|---|
en tidsmarkör | obestämd form |
en tidsmarkörs | obestämd form genitiv |
tidsmarkören | bestämd form |
tidsmarkörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tidsmarkörer | obestämd form |
tidsmarkörers | obestämd form genitiv |
tidsmarkörerna | bestämd form |
tidsmarkörernas | bestämd form genitiv |