publicerad: 2015
tidtagarur
tid·tag·ar|ur
substantiv
~et; pl. ~ tidtagare 2ur
Singular | |
---|---|
ett tidtagarur | obestämd form |
ett tidtagarurs | obestämd form genitiv |
tidtagaruret | bestämd form |
tidtagarurets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tidtagarur | obestämd form |
tidtagarurs | obestämd form genitiv |
tidtagaruren | bestämd form |
tidtagarurens | bestämd form genitiv |