publicerad: 2015
tillrättaläggande
till·rätta|lägg·ande
substantiv
~t ~n tillrättalägga
Singular | |
---|---|
ett tillrättaläggande | obestämd form |
ett tillrättaläggandes | obestämd form genitiv |
tillrättaläggandet | bestämd form |
tillrättaläggandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tillrättalägganden | obestämd form |
tillrättaläggandens | obestämd form genitiv |
tillrättaläggandena | bestämd form |
tillrättaläggandenas | bestämd form genitiv |