publicerad: 2015
tilta
1tilta
substantiv
~n tiltor • av plog vänd jordremsa
Singular | |
---|---|
en tilta | obestämd form |
en tiltas | obestämd form genitiv |
tiltan | bestämd form |
tiltans | bestämd form genitiv |
Plural | |
tiltor | obestämd form |
tiltors | obestämd form genitiv |
tiltorna | bestämd form |
tiltornas | bestämd form genitiv |
2tilta
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ få att luta mera: tilta flipperspelet
Finita former | |
---|---|
tiltar | presens aktiv |
tiltas | presens passiv |
tiltade | preteritum aktiv |
tiltades | preteritum passiv |
tilta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tilta | infinitiv aktiv |
att tiltas | infinitiv passiv |
har/hade tiltat | supinum aktiv |
har/hade tiltats | supinum passiv |
Presens particip | |
tiltande | |
Perfekt particip | |
en tiltad + substantiv | |
ett tiltat + substantiv | |
den/det/de tiltade + substantiv |