publicerad: 2015
titulatur
titul·at·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • titelskick
Singular | |
---|---|
en titulatur | obestämd form |
en titulaturs | obestämd form genitiv |
titulaturen | bestämd form |
titulaturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
titulaturer | obestämd form |
titulaturers | obestämd form genitiv |
titulaturerna | bestämd form |
titulaturernas | bestämd form genitiv |