publicerad: 2015
tjurnacke
tjur|nacke
substantiv
~n ‑nackar • äv. kraftig nacke
Singular | |
---|---|
en tjurnacke | obestämd form |
en tjurnackes | obestämd form genitiv |
tjurnacken | bestämd form |
tjurnackens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tjurnackar | obestämd form |
tjurnackars | obestämd form genitiv |
tjurnackarna | bestämd form |
tjurnackarnas | bestämd form genitiv |