publicerad: 2015
tjuvjägare
tjuv|jäg·are
N tjyv|jäg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑jägarna • till tjuv 1,2 jägare 1Singular | |
---|---|
en tjuvjägare | obestämd form |
en tjuvjägares | obestämd form genitiv |
tjuvjägaren | bestämd form |
tjuvjägarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tjuvjägare | obestämd form |
tjuvjägares | obestämd form genitiv |
tjuvjägarna | bestämd form |
tjuvjägarnas | bestämd form genitiv |