publicerad: 2015
tongång
ton|gång
substantiv
~en ~ar • nya tongångar ett nytt sätt att kommunicera el. argumentera
| Singular | |
|---|---|
| en tongång | obestämd form |
| en tongångs | obestämd form genitiv |
| tongången | bestämd form |
| tongångens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tongångar | obestämd form |
| tongångars | obestämd form genitiv |
| tongångarna | bestämd form |
| tongångarnas | bestämd form genitiv |


