publicerad: 2015
tonika
ton·ika
[to´n‑]
substantiv
~n tonikor • treklang på en tonarts grundton t.ex. c-e-g i C-dur
| Singular | |
|---|---|
| en tonika | obestämd form |
| en tonikas | obestämd form genitiv |
| tonikan | bestämd form |
| tonikans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tonikor | obestämd form |
| tonikors | obestämd form genitiv |
| tonikorna | bestämd form |
| tonikornas | bestämd form genitiv |


