publicerad: 2015
trafikledning
traf·ik|led·ning
substantiv
~en ~ar • till ledning 1,2 trafik
| Singular | |
|---|---|
| en trafikledning | obestämd form |
| en trafiklednings | obestämd form genitiv |
| trafikledningen | bestämd form |
| trafikledningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| trafikledningar | obestämd form |
| trafikledningars | obestämd form genitiv |
| trafikledningarna | bestämd form |
| trafikledningarnas | bestämd form genitiv |


