publicerad: 2015
trafikmedel
traf·ik|medel
substantiv
‑medlet; pl. ~, best. pl. ‑medlen trafik 1medel 1
Singular | |
---|---|
ett trafikmedel | obestämd form |
ett trafikmedels | obestämd form genitiv |
trafikmedlet | bestämd form |
trafikmedlets | bestämd form genitiv |
Plural | |
trafikmedel | obestämd form |
trafikmedels | obestämd form genitiv |
trafikmedlen | bestämd form |
trafikmedlens | bestämd form genitiv |