publicerad: 2015
traktering
trakt·er·ing
substantiv
~en ~ar • förplägnad, undfägnad, måltid
Singular | |
---|---|
en traktering | obestämd form |
en trakterings | obestämd form genitiv |
trakteringen | bestämd form |
trakteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trakteringar | obestämd form |
trakteringars | obestämd form genitiv |
trakteringarna | bestämd form |
trakteringarnas | bestämd form genitiv |