publicerad: 2015
traktur
trakt·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • en del av regerverket
Singular | |
---|---|
en traktur | obestämd form |
en trakturs | obestämd form genitiv |
trakturen | bestämd form |
trakturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trakturer | obestämd form |
trakturers | obestämd form genitiv |
trakturerna | bestämd form |
trakturernas | bestämd form genitiv |