publicerad: 2015
trendighet
trend·ig·het
substantiv
~en ~er trendig
Singular | |
---|---|
en trendighet | obestämd form |
en trendighets | obestämd form genitiv |
trendigheten | bestämd form |
trendighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trendigheter | obestämd form |
trendigheters | obestämd form genitiv |
trendigheterna | bestämd form |
trendigheternas | bestämd form genitiv |