publicerad: 2015
trolovning
tro|lov·ning
substantiv
~en ~ar • överenskommelse om senare giftermål särsk. förr, i ngn mån mer förpliktande än förlovning
| Singular | |
|---|---|
| en trolovning | obestämd form |
| en trolovnings | obestämd form genitiv |
| trolovningen | bestämd form |
| trolovningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| trolovningar | obestämd form |
| trolovningars | obestämd form genitiv |
| trolovningarna | bestämd form |
| trolovningarnas | bestämd form genitiv |


