publicerad: 2015
trolovning
tro|lov·ning
substantiv
~en ~ar • överenskommelse om senare giftermål särsk. förr, i ngn mån mer förpliktande än förlovning
Singular | |
---|---|
en trolovning | obestämd form |
en trolovnings | obestämd form genitiv |
trolovningen | bestämd form |
trolovningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trolovningar | obestämd form |
trolovningars | obestämd form genitiv |
trolovningarna | bestämd form |
trolovningarnas | bestämd form genitiv |