publicerad: 2015
tumme
tumme
substantiv
~n tummar • handens innersta finger; ha tumme med ngn ha goda relationer med ngn; hålla tummarna för ngn av hjärtat önska framgång för ngn; ha tummen mitt i handen vara opraktisk – I sammansättn. tum-.
| Singular | |
|---|---|
| en tumme | obestämd form |
| en tummes | obestämd form genitiv |
| tummen | bestämd form |
| tummens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tummar | obestämd form |
| tummars | obestämd form genitiv |
| tummarna | bestämd form |
| tummarnas | bestämd form genitiv |


