publicerad: 2015
tvillingson
tvill·ing|son
substantiv
~en ‑söner • mest i pl. tvilling 1 son
Singular | |
---|---|
en tvillingson | obestämd form |
en tvillingsons | obestämd form genitiv |
tvillingsonen | bestämd form |
tvillingsonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tvillingsöner | obestämd form |
tvillingsöners | obestämd form genitiv |
tvillingsönerna | bestämd form |
tvillingsönernas | bestämd form genitiv |