publicerad: 2015
ultima
ult·ima
[ul´t‑]
substantiv
~n el. ~; pl. ultimor • slutstavelse i ett ord
Singular | |
---|---|
en ultima | obestämd form |
en ultimas | obestämd form genitiv |
ultiman (ultima) | bestämd form |
ultimans (ultimas) | bestämd form genitiv |
Plural | |
ultimor | obestämd form |
ultimors | obestämd form genitiv |
ultimorna | bestämd form |
ultimornas | bestämd form genitiv |