publicerad: 2015
undanbe
und·an|be
el. åld. und·an|bedja
verb
‑bad, ‑bett, ‑bedd n. ‑bett, pres. ‑ber • särsk. i ett formelartat uttr.; all uppvaktning (på min 50-årsdag) undanbedes jag vill inte ha ngn uppvaktning
| Finita former | |
|---|---|
| undanber (undanbeder) | presens aktiv |
| undanbes (undanbeds, undanbedes, undanbedjes) | presens passiv |
| undanbad | preteritum aktiv |
| undanbads | preteritum passiv |
| undanbe (undanbed) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att undanbe (undanbedja) | infinitiv aktiv |
| att undanbes (undanbedjas) | infinitiv passiv |
| har/hade undanbett | supinum aktiv |
| har/hade undanbetts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| undanbedjande | |
| Perfekt particip | |
| en undanbedd + substantiv | |
| ett undanbett + substantiv | |
| den/det/de undanbedda + substantiv | |
undanbe sig
• be att få slippa: undanbe sig ngtOrdform(er) undanbe sig


