publicerad: 2015
undandra
und·an|dra
el. åld. und·an|draga
verb
‑drog, ‑dragit, ‑dragen ‑draget ‑dragna, pres. ‑drar • inte låta få: undandra staten pengar
Finita former | |
---|---|
undandrar (undandrager) | presens aktiv |
undandras (undandrages, undandrags) | presens passiv |
undandrog | preteritum aktiv |
undandrogs | preteritum passiv |
undandra (undandrag) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att undandra (undandraga) | infinitiv aktiv |
att undandras (undandragas) | infinitiv passiv |
har/hade undandragit | supinum aktiv |
har/hade undandragits | supinum passiv |
Presens particip | |
undandragande | |
Perfekt particip | |
en undandragen + substantiv | |
ett undandraget + substantiv | |
den/det/de undandragna + substantiv |
undandra sig
• undandra sig sina plikter; det undandrar sig min bedömning det kan jag inte bedömaOrdform(er) undandra sig