publicerad: 2015
underdog
under·dog
[an´der‑]
substantiv
~en; pl. ~s • person i socialt underläge
Singular | |
---|---|
en underdog | obestämd form |
en underdogs | obestämd form genitiv |
underdogen | bestämd form |
underdogens | bestämd form genitiv |
Plural | |
underdogs | obestämd form |
underdogs | obestämd form genitiv |
underdogsen | bestämd form |
underdogsens | bestämd form genitiv |