publicerad: 2015
underlåta
under|låta
verb
‑lät, ‑låtit, ‑låten ‑låtet ‑låtna, pres. ‑låter • låta bli, försumma
| Finita former | |
|---|---|
| underlåter | presens aktiv |
| underlåts (underlåtes) | presens passiv |
| underlät | preteritum aktiv |
| underläts | preteritum passiv |
| underlåt | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att underlåta | infinitiv aktiv |
| att underlåtas | infinitiv passiv |
| har/hade underlåtit | supinum aktiv |
| har/hade underlåtits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| underlåtande | |
| Perfekt particip | |
| en underlåten + substantiv | |
| ett underlåtet + substantiv | |
| den/det/de underlåtna + substantiv | |


