publicerad: 2015
ungkarlsvana
ung·karls|vana
substantiv
~n ‑vanor • mest i pl. ungkarl vana 1
Singular | |
---|---|
en ungkarlsvana | obestämd form |
en ungkarlsvanas | obestämd form genitiv |
ungkarlsvanan | bestämd form |
ungkarlsvanans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ungkarlsvanor | obestämd form |
ungkarlsvanors | obestämd form genitiv |
ungkarlsvanorna | bestämd form |
ungkarlsvanornas | bestämd form genitiv |