publicerad: 2015
uppblåsning
upp|blås·ning
substantiv
~en ~ar 2blåsa 1
| Singular | |
|---|---|
| en uppblåsning | obestämd form |
| en uppblåsnings | obestämd form genitiv |
| uppblåsningen | bestämd form |
| uppblåsningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| uppblåsningar | obestämd form |
| uppblåsningars | obestämd form genitiv |
| uppblåsningarna | bestämd form |
| uppblåsningarnas | bestämd form genitiv |


