publicerad: 2015
uppblandning
upp|bland·ning
substantiv
~en ~ar blanda
Singular | |
---|---|
en uppblandning | obestämd form |
en uppblandnings | obestämd form genitiv |
uppblandningen | bestämd form |
uppblandningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppblandningar | obestämd form |
uppblandningars | obestämd form genitiv |
uppblandningarna | bestämd form |
uppblandningarnas | bestämd form genitiv |