publicerad: 2015
uppbåda
upp|båda
verb
~de ~t • kalla samman, samla: uppbåda el. båda upp folk för skallgången
| Finita former | |
|---|---|
| uppbådar | presens aktiv |
| uppbådas | presens passiv |
| uppbådade | preteritum aktiv |
| uppbådades | preteritum passiv |
| uppbåda | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att uppbåda | infinitiv aktiv |
| att uppbådas | infinitiv passiv |
| har/hade uppbådat | supinum aktiv |
| har/hade uppbådats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| uppbådande | |
| Perfekt particip | |
| en uppbådad + substantiv | |
| ett uppbådat + substantiv | |
| den/det/de uppbådade + substantiv | |


